(April 28,1673 Langres - May 4,1722 Paris) was a French painter, best known as the master of Watteau and Lancret. He had Watteau as an apprentice between 1703 and 1708. He was a painter, engraver, book illustrator, metal worker, and designer for the theater. His sportive mythological landscape pieces, with such titles as Feast of Pan and Feast of Bacchus, opened the Academy of Painting at Paris to him in 1715; and he then adapted his art to the fashionable tastes of the day, and introduced the decorative fetes champetres, in which he was afterwards surpassed by his pupils. He was also closely connected with the opera and theatre as a designer of scenery and costumes.   Related Paintings of Claude Gillot :. | The Immaculate Conception | View across Sandown Bay Isle of Wight | Slavers throwing overboard the Dead and Dying | Portrait of Joan the Mad | Gemaldeserie |
Related Artists:
Hugh Bolton Jones
American Painter, 1848-1927
Sebastiaen Vrancx
(22 January 1573 - 19 May 1647) was a Flemish Baroque painter and etcher of the Antwerp school. He was an apprentice in the workshop of Adam van Noort, who also trained many illustrious painters such as Peter Paul Rubens, Jacob Jordaens and Hendrik van Balen. He also visited the workshop of the Antwerp painter Paul Bril in Rome around 1600. He was esteemed as one of the main painters of battle scenes, and works by Vranckx were in the collection of Peter Paul Rubens. As a collaborator he worked at times with Jan Brueghel the Elder. and together with Rubens, Frans Francken the Younger, van Balen, Frans Snyders and Joos de Momper the Younger on the Allegory of the Senses, two works commissioned on the occasion of the archduke Albert of Austria's visit to Antwerp. His best-known student is Pieter Snayers. Most of his pictures represent biblical scenes or scenes of war, such as the sack of towns, cavalry combats, genre paintings and allegorical subjects. Though occasionally vigorous in drawing, his paintings are dull and heavy in tone. He was at the same time a writer of poetry, comedies and tragicomedies for the chamber of rhetoric De Violieren. He was served as dean of the Antwerp painters' Guild of St. Luke, and was a district head and captain of the militia. His works can be found in the Royal Museum of Fine Arts in Antwerp, Groeninge Museum in Bruges (both in Belgium) and the Noordbrabants museum in 's-Hertogenbosch and the Rijksmuseum in Amsterdam (the Netherlands). He is also represented with several drawings or paintings at the Hermitage in Saint Petersburg, the Harvard University Art Museums, the Louvre, Paris and several other museums.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.